fallet på bussen
Semestern i Sverige var fantastik. Därför skriver jag ingenting om den.
Idag när mannen och jag var på väg hem från city....
Vi ställer oss upp för en kvinna med barnvagn plus litet barn.
Jag lutar mej mot mannen och säger "Baby, jag håller inte i mej så du får se till att jag inte ramlar"
Han ("vi kommer inte....") hinner inte ens säga klart meningen innan bussen tvärnitat och vi fallit in i glasväggen på andra sidan. Aj min armbåge
(Nej pappa, det slår inte ditt bussfall, inte ens nära)
Tillbaka till jobbet imorgon.
Lite kul- om man ser kortsiktigt. Långtsiktigt- ganska så hårt.
Vi har 2 nya tjecker i huset där vi bor. Kan inte prata engelska.
Ändå har mannen ännu en gång blivit bästa vän med våra flatmates. Nu spelar dom fia med knuff (hutt?) i köket.
Vi har aldrig spelat fia.
Nu är det bäst att jag publicerar det här inlägget innan internet pajar igen.
